Neily

Jag lever!

Det gick skitbra, faktiskt. På pappret står det att jag tog alla kontroller.
Det är nästan sant, jag hittade ett par av dem, men sedan stötte jag ihop med några kompisar och med lite hjälp av en fet säkerhetsnål och de andras papper så hade jag snart tagit alla.

Ha. Ha. Snacka om att lura systemet!

Måste. Ha. Socker.


Tragedin har slagit till i mitt liv- jag hittar inte den mörka chokladen i kylen.

Fakking tisdag.


Imorgon är det orientering i en för eleven okänt område (Jaa, så står det i skolverkets riktlinjer för idrottsbetyg. Ni hör ju själva...)

Detta kan mycket väl vara mitt sista inlägg, farväl.

Kompis: -Oj då.
Jag: -Vad?
Kompis: -Det ser ut som om du sprungit in i en tegelvägg

Jag blev tyst. För hon hade antagligen rätt.

Förkylning+rinnande näsa+ täppt näsa+sömnbrist+migrän+det onämnbara*= Not so good.


*Jag gör som Egoina och döper om mens till det. Så det så.
Fick jag det sagt också, trevligt, Neily. Trevligt!

Idag har jag varit ute och orienterat. Tror inte att jag behöver utveckla detta vidare...

Låt mig säga så här:
Jag är förvånad över att jag faktiskt hittade hem igen,
mamma drog en suck av lättnad när hon kom hem och fick se mig,
min gympalärare verkade inte lika glad. Den häxan.

Mitt internet krånglar, och imorgon bär det av till hufvudstaden...

Solong!

Äta, skola, läxor, äta, sova,
Äta, skola, läxor, äta, sova,
Äta, skola, läxor, äta, sova...

Ungefär så ser mitt liv ut just nu, helt crazy. Jag springer runt och jobbar som en jäkla bäver,
men tror ni jag får något gjort?
Nej, precis.

Men på torsdag eftermiddag drar jag till Estocolmo (Nej, jag vet inte hur det stavas),
hoppas jag kan koppla av lite då...

Jag har muffins i ungnen.
Femlingar är det faktiskt.


Note to self: En kladdkaka= 10 muffins. En halv kladdkaka= 5 muffins.
Alltid bra att ha i bakhuvudet.
Haha, fattar ni? BAKhuvudet!

Jag fick just reda på att märket "Chanel" uttalas Shanéll,
(Eh, alltså typ så, jag har aldrig fattat det här med fonetiskt skrift...)
Jag trodde faktiskt att det uttaldes som det engelska ordet "channel"...

Man lär sig något nytt varje dag...

Jag tycker om fredagar.

Allt känns liksom lite lättare, till och med att städa i bamba var en lätt match idag.
I korridoren ljuder glada stämmor,
"Nu e de slut på veckan, det är dax för fredagsmyyyyyyyyyys!"
Och, jaa...Man kan möla i sig chips med någorlunda gott samvete.

Jag hade en hemsk dag i skolan idag, så för att peppa upp mig själv lite skrev jag det här.

Jag har någon form av läxa i hemkunskap- tror jag.

Det här med att vara sjuk på högstadiet, det funkar bara inte!
Den mödan som det innebär att spring runt och ta reda på vad man missat,
plugga ihjäl sig och ändå ligga långt efter de andra. Det är inte roligt.

Detta kommer jag nog dessvärre att hinna glömma bort tills nästa kolsvarta, svintidiga morgon
då jag med extrem viljestyrka kan frammana lite huvudvärk eller förkylning för att få stanna hemma.
påminn mig, snälla ni!

Joo, just det, hemkunskap.

Var det ja.

Inte True Blood, fy skämms Neily!

Vad jag borde....

...

* Duscha och tvätta håret. Fett som smör, vetni...
* Göra läxor. Igår fick jag reda på att jag imorgon tydligen ska ha ett miniprov i spanska.
(Det är ett prov, men läraren kallar det läxförhör för att få lägga in det när hon vill utan att förvarna oss)
Jag har även tyskaläxa, men eftersom att jag ska torka i bamba imorn så kan jag
inte gå på den lektonen.
*Packa upp gympaväskan. För att...eh jaa. Jag måste packa upp den helt enkelt.


Vad jag gör...

*Skriver
*Bloggar
*Läser andra bloggar
*Lyssnar på lite fin musik. Jag blev bara jättesugen på att lyssna på den här låten,
jag vet inte vad det är med mig...

Kollade runt lite på GinaPinas hemsida (Vilket är förknippat med ren livsfara för min plånbok!),
då jag fick syn på följande information i "storleksguiden":




"Våra plagg är anpassade till 172 cm längd".

1. Varför just 172? Varför inte 170? Eller 175?

2. Varför i jösse namn låter de inte storlekarna passa till oss som är lite längre? Själv är jag närmare 180 lång, och att hitta byxor som passar har alltid varit ett problem. Längden 36 finns sällan, och på Gina finns det
bara upp till 34.
Såå få kan vi ju ändå inte vara, vi tjejer över 170?

Dessutom, när man provar större och större storlekar så blir längden sällan längre, bara midjemåttet ändras. Vaddå, tror de att vi är tjocka bara för att vi är långa eller?

Jag blir så irriterad på sådant här, för vi tjejer blir faktiskt längre och längre...
Och får större och större fötter.

Kanske dax att reformera modevärlden lite?

Vill tillägna Andy Armstrong det här inlägget , Billie Joes pappa.
Han dog i lungcanser, när Billie var tio år gammal. Okej, det låter som en blandning av
wikipedia och en skoluppsats, men det jag ville säga var bara...

Vila i Frid, Andy!

Fyfan vad taskigt.
Jag hatar Apple, jag får i snitt säkert tio reklam-mail i månaden från dem, och de flesta är ju bara att slänga.
Men så, idag hände det som inte får hända.

Nya Ipod nano är här.

Smaka på orden, detta är ljudet av nederlag, mitt tekniska liv är över.
Jag har ju den nya Ipod nanon! Eller jaa- hade. Fram tills idag.
Det enda jag har kunnat småskryta med, det enda som jag varit riktigt stolt över.
Borta.

Dessutom har den nya radio, en funktion jag verkligen saknat på min egna.

Visst är de vackra? Detta är då den nya näst nyaste generationen med små Ipod nanosar.
The blue one is my darling.

Fan.
Fan, fan, fan!

Jag kom just på att jag ska diska och torka bord i bamba på torsdag.

Skjut mig, jag skojjar inte!

Jag fick av förklarliga skäl (aka skolan) inte lov att sitta uppe och titta på VMA i natt, men så fort jag var klar nu imorse så gick jag in och kollade hur det gått för Green Day.

Och inte blev man besviken, inte!
Tre vinster, Best Rock Video, Best Cinematography och Best Direction och dessutom ett kanon uppträdande.

Congrats, guys! <3

För att se deras framträdande med "East Jesus Nowhere" klicka här.

Jag tänkte på det här med bloglovin.

Hur många har inte fått kommentarer som undrar om man "ska lägga till varandra på bloglovin"?
I tävlingar och liknande saker så ska man som tack lägga till någon på bloglovin...
Har folk helt glömmt bort vad det är till för, eller?

Varför ska man ha en lång lista på prenummerationer på bloggar man inte
ens egentligen tycker om?
Tjänsten är ju till för att hålla ordning på bloggar man verkligen vill hålla koll på.
Jag förstår helt enkelt inte grejen med att lägga till främmande bloggar bara för sakens skull.

Själv har jag noll prenummeranter, men hellre några få som bevakar mig
för att de gillar min blogg,
än hundra stycken som bara lagt till mig för att jag lade till dem...

Att inte höra något alls på mitt högra öra har efter fyra dagar närmast blivit ett kroniskt tillstånd. Jag är så fruktansvärt trött och frustrerad på det, för det går aldrig över.
Jag gör allt jag kan, tuggar tuggummi, försöker gapa jättestort, tryckutjämna...
Hjälper det? Nej, naturligtvis inte.

Är det så här jag kommer att leva resten av mitt liv?!
Halvdöv, irriterad och med käkar som gått ur led av allt gapande?

Tanken är deprimerande.

Jag har just kommenterat på Blondinbellas blogg, för första gången i mitt liv.
Eller jaa, det var faktiskt hennes MTV-blogg. I alla fall.

Jag förklarade hur otroligt avundsjuk jag är, och så bad jag henne att hälsa Green Day från mig.
Tycker så klart synd om Kenza, jag skulle nog varit dum nog att åka ändå, hehe.
Liksom, fasen vilket äventyr!

Nu ska jag snart iväg för lite lördags-shopping.
Stadium nästa!

Den elfte September.
Finns det någon som inte förknippar det datumet med World Trade Center?
Det har gått åtta år sedan terroratackern, och jag försöker minnas vad just jag gjorde då,
den elften september 2001.

Jag var sju år gamal, så det hela blir ju lite svårt att minnas, men jag kommer ihåg stämningen, att någon viktigt och hemskt hade skett. Alla vuxna som pratade ocg pratade om det där som hänt, med allvarliga ansikten och spända röster.
Någon försökte förklara, men jag tror inte riktigt att jag förstod vidden av det hela tills jag såg bilder och filmer på tv:n. Höghus, flygplan och rök.

Jag minns känslan, av att förstå men ändå inte ha en aning om varför, hur någon eller några männiksor kunde göra så. Förstöra så många liv, släcka en del helt och hållet.
Ibland undrar jag hur jag hade reagerat om jag varit äldre, om något sådant skulle ske nu.
(Peppar peppar ta i trä...)

Kanske skulle jag inte reagera så annorlunda, när jag tänker efter. Jag förstår fortfarande inte hur människor kan göra så mot varandra, och på den punkten tror jag att vuxna är lika svarslösa som små barn är.

Förstår ni vilken chock jag fick när jag gick in på Spiders blogg alldeles nyss??

En bild på en söt liten bebis- vänta lite nu här...?
Börjar läsa- det kan inte vara sant.

Redan? Detta var jag inte beredd på alls, jag trodde ju att det var... långt kvar.

Men shit vad kul, GRATTIS Spider!!!

Jaa.
090909.
Ville bara skriva ett inlägg idag, det känns sådär nörd-häftigt. Typ.
Och jag är en liten nörd ibland, så detta passar bra. Som ni märker är jag jättetrött och slö i hjärnan, så jag får nog åtrekomma imorgon.

Jag är frisk, nu vet ni det.
Bara förkylning, svullen hals och svullna öron kvar, men ändå. En klar förbättring sedan igår!

Åh, juste!

Jag såg fotbollen ikväll, haha. Kommer en liten uppdatering från den matchen imorn,
och det har ingenting med fotboll att göra...hehe.

Jag har juts skrattat mig igenom sista avsnittet av "Paris Hilton...bla, bla, bla nåt om BFF."
Helt sjukt, att förnedra, snacka skit om någon för att få äran att bli barbies nya bästa vän...
Det är ju helt sinnessjukt.

Jag skulle aldrig förndera mig själv genom att dra på mig kläder och peruk så att man ser ut som en jävla bakelse i korsett, för att sedan stå och se på när den där falska blondinen ska välja ut sin nya bästis.

Liksom, hallå?!
En bästis är ingen att väljer ut, det är ju något som man blir naturligt när två människor känner för det. 
Jag vet inte om jag ska bli sur, skratta eller bara tycka synd om dessa blåsta tjejer...
Jaa, då menar jag alla tre.

Tänkte sätta mig och lyssna på någon lugn, fin låt så här på kvällskvisten.

Så här gick det:

Jag surfar in på youtube, tänkte precis sätta på någon sömnig låt, typ "River flows in you"
eller något sånt.
Jag klarade en minut.
Sedan slutade det så här. Som vanligt.

 

Observera vad Billie säger i början. Letterbomb är min favvo från American Idiot också.
Kom jag just på.

I alla fall ikväll.

Jag har just brännt min chokladsås.

Och vad gör man då?

Svar: Späd ut geggan med en god, o-brännd chokladbit eller två!

Jag har just ätit en jätteläskig-multibedövande halstablett.
Den var grön. Den var stor. Och den förlamade hela min mun, allt- Utom halsen.

Men nej då, jag är inte alls skitsur och gråtfärdig, jag kan för tillfället bita mig själv
 i tungan utan att känna ett smack.  Vad det nu är bra för- men man får tänka positivt, vet ni.

Jag är sjuk igen, min hals bränner som attan och jag känner mig allmänt hjärndöd. Därav detta inlägg.

För det första, det här är nog det underbaraste och bästa jag har läst om på länge. För det första, det uppenbart modiga och sunda i att våga släppa taget om smalhetshysterin, men vad jag även blir glad över är hennes längd.
Ja, jag vet att det är fånigt, men att vara närmare 180 lång som 15-årig tjej är jobbigt. Tycker jag i alla fall.
Att se att det finns andra som är lika långa, och som dessutom blivit modell känns för jävla bra.

För att peppa upp mig själv:

Jag har haft musik idag. Det slutade precis som vanligt.

Jag kommer hem, studsar fram till pianot och börjar klinka. Men-någonting stämmer inte.
Varför låter det inte som i musiksalen? Hur var det man gjorde det där ackordet nu igen?
Varför låter det inte så där proffsigt och snyggt?
Jag blir förbannad, skiter i pianot och går vidare in på mitt rum. Sliter fram gitarren ur garderoben och börjar spela. Eller jaa, spela och spela. Misshandla mina stackars fingrar mot hårda strängar i konstiga konstallationer. 
Det låter rent ut sagt förjävligt, jag blir förbannad igen, slänger in gitarren i garderoben och går och sätter mig vid datorn. Och sätter på lite bra musik.

Precis. Som. vanligt.

Såg just på något mystiska barnprogram(m?), "skunk fu" eller vad det nu hette.
Blev alldeles chockad, faktiskt. För det första slåss djuren, inte lite sådär på låtsas, utan verkligen på riktigt.
De kung-fu-sparkar, dunkar varandra i marken etc etc.
Dessutom fanns det en skitläskig, underjordisk drake som en viss femtonåring med största säkerhet kommer att drömma mardrömmar om följande nätter.
På slutet yttrades dessutom det förbjudna ordet "sablar".

Vad häner med världen egentligen?!
När jag var liten var det Björnes magasin, Brum, Bolibompa och rea som gällde.
Jag blir fortfarande själaglad när något äldre barnprogram visas på tv,
då känner jag att det i alla fall finns en liten gnutta hopp mitt i allt elände.

Någon mer som har något favorit-barnprogram?

Jag har nu lovat mig själv, dyrt och heligt, att aldrig mer besöka Kissies blogg.
(Inte för att jag brukar det, men ni vet hur det är...)
Blir nämligen skitförbannad varje gång jag går in och läser, och hon är inte värd att spendera vare sig tid eller kraft på.

Bara ett exempel, "Fuck you blekisar, det blir aldrig trendigt att vara blek"
Jaa, behöver jag säga mer?
Jag själv har naturligt extremt blek hy, och jag kan inte bli brun, så enkelt är det.
Dessutom tycker jag i många fall att ljus hy är mycket finare än söndersolad brun, så det så.

Stå på er, annars gör någon annan det!

Jaa, herre gud.
Jag lever, nätt och jämt. Surt att det blir så dålig uppdatering nu med skolan, men så är det...

Jag hade idrott idag (mitt stora hatobjekt). Stöta kula, säger jag bara.
Min kompis utbras, när vi fick reda på att vi skulle vara ute i den svala naturen:

"Men kan vi inte spela kula inne istället?"
Hon är blond den tjejen. Eller alltså, kanske mer kinder. Brun på utsidan och blond på insidan,
för er som inte hänger med i svängen...hehe.

I alla fall, vet ni hur det känns att stå framför en bunt atletiska blondiner, med en jädra tvåkilos-järnkula i ett svettigt grepp i sina darrande händer?
Och sedan, ivrigt påhejda av läraren ta sats, vrida lite på sig så att det i alla fall ska se ut som om man har en aning om vad man håller på med, och sedan- kasta iväg kulan.
Inte stöta, kasta, i mitt fall.

Jag kastade, jaja stötte, kortas av alla i min grupp, och med en stor klump i halsen vandrade jag vidare till nästa mardrömmsliknande fysiska övning.

Ett litet tips för alla som liksom jag tyvärr måste lägga mycket krut på språk-läxor...


Jag läser tyska, men det funkar säkert med andra språk också.
I tyskan är substantiven indelade i tre olika grupper:
 maskulinum, femininum och neutrum, alltså der, die och das.

När jag förhör mig själv på glosor, så brukar jag skriva de feminina orden med röd penna,
de maskulina med blå och de neutrala rackarna med grön.

För mig blir det i alla fall lättare att hålla ordning på dem, då jag har ett ganska bra
fotografiskt minne.

Gud vad töntigt det där lät, men jag har faktiskt inget intressantare för mig för tillfället.

Möjligt att ni inte fattar ett skit, så jag har tagit ett mycket pedagogiskt foto som ni kan titta på.




Och jaa, jag vet att min handstil ser ut som en treårings, men så är det bara.

Undergången är här, slutet är nära!

Svininfluensan. Har slagit till. I min närhet. Jag kommer att dö.

Okej, jag ska föröska lugna ner mig och förklara:

En kille i min klass har tydligen åkt på den, och jaa... När man vistats i samma rum flera timmar
om dagen den senaste vekcan blir man ju lite skraj.

Nejdå, jag vet att man inte dör av den, om man inte har någon annan sjukdom eller så,
men ändå...

Kan man fräta sönder händerna med handsprit, förresten?

Jag har spritat mina händer säkert tolv gånger idag, tänker nog göra som flera andra
och ha en flaska i skåpet...