Allvarligt inlägg på gång
Jag och mamma har varit och handlat.
Choklad och Faktum. För er som inte vet vad Faktum är, så kan jag berätta att det är en tidning som hemlösa säljer, och en del av pegnarna de tjänar på tidningen får de själva.
Jag köper mycket hellre en riktigt tidning, med viktiga texter, än någon av de miljontals skvallertidningar som hyllorna i affären svämmar över av. Jag har nog med problem och skitsnack i verkliga livet, jag behöver inte läsa mer om sådant.
Jag bryr mig inte ett dugg om vilken kändis som han gjort vad med vem eller vem som är smalast i någon dålig såpa.
Jag fiskar inte efter empati, jag tror inte att jag är någon hjälte för att jag (okej, mamma) köper Faktum. Det är ingen jättegrej, men jag vet att pengarna gör nytta, och det tjänar alla på.
Choklad och Faktum. För er som inte vet vad Faktum är, så kan jag berätta att det är en tidning som hemlösa säljer, och en del av pegnarna de tjänar på tidningen får de själva.
Jag köper mycket hellre en riktigt tidning, med viktiga texter, än någon av de miljontals skvallertidningar som hyllorna i affären svämmar över av. Jag har nog med problem och skitsnack i verkliga livet, jag behöver inte läsa mer om sådant.
Jag bryr mig inte ett dugg om vilken kändis som han gjort vad med vem eller vem som är smalast i någon dålig såpa.
Jag fiskar inte efter empati, jag tror inte att jag är någon hjälte för att jag (okej, mamma) köper Faktum. Det är ingen jättegrej, men jag vet att pengarna gör nytta, och det tjänar alla på.
010911
Den elfte September.
Finns det någon som inte förknippar det datumet med World Trade Center?
Det har gått åtta år sedan terroratackern, och jag försöker minnas vad just jag gjorde då,
den elften september 2001.
Jag var sju år gamal, så det hela blir ju lite svårt att minnas, men jag kommer ihåg stämningen, att någon viktigt och hemskt hade skett. Alla vuxna som pratade ocg pratade om det där som hänt, med allvarliga ansikten och spända röster.
Någon försökte förklara, men jag tror inte riktigt att jag förstod vidden av det hela tills jag såg bilder och filmer på tv:n. Höghus, flygplan och rök.
Jag minns känslan, av att förstå men ändå inte ha en aning om varför, hur någon eller några männiksor kunde göra så. Förstöra så många liv, släcka en del helt och hållet.
Ibland undrar jag hur jag hade reagerat om jag varit äldre, om något sådant skulle ske nu.
(Peppar peppar ta i trä...)
Kanske skulle jag inte reagera så annorlunda, när jag tänker efter. Jag förstår fortfarande inte hur människor kan göra så mot varandra, och på den punkten tror jag att vuxna är lika svarslösa som små barn är.
Finns det någon som inte förknippar det datumet med World Trade Center?
Det har gått åtta år sedan terroratackern, och jag försöker minnas vad just jag gjorde då,
den elften september 2001.
Jag var sju år gamal, så det hela blir ju lite svårt att minnas, men jag kommer ihåg stämningen, att någon viktigt och hemskt hade skett. Alla vuxna som pratade ocg pratade om det där som hänt, med allvarliga ansikten och spända röster.
Någon försökte förklara, men jag tror inte riktigt att jag förstod vidden av det hela tills jag såg bilder och filmer på tv:n. Höghus, flygplan och rök.
Jag minns känslan, av att förstå men ändå inte ha en aning om varför, hur någon eller några männiksor kunde göra så. Förstöra så många liv, släcka en del helt och hållet.
Ibland undrar jag hur jag hade reagerat om jag varit äldre, om något sådant skulle ske nu.
(Peppar peppar ta i trä...)
Kanske skulle jag inte reagera så annorlunda, när jag tänker efter. Jag förstår fortfarande inte hur människor kan göra så mot varandra, och på den punkten tror jag att vuxna är lika svarslösa som små barn är.
Irritationsmoment
Föröskte publicera detta inlägget tidigare, men då flippade hela bloggen ur...Hoppas det funkar nu!
Jag måste bara skriva av mig lite på ämnet bloggkommentarer.
När jag läser andras bloggar och kommentarer (Och även mina egna, men de är så få och jag har inte blivit så utsatt för det) så märks det tydligt två trender.
En del kommenterar vettigt, med synpunkter, tankar och hjälpande tips, för att nämna några exempel. Och en del kommenerar som om de inte ens läst inlägget. "Haft en bra dag?" "Kolla in mina blogg!" "Jag har frågestund, kika in" osv...
För övrig, Egoina skrev ett bra, liknande inlägg om detta, och jag är inte ute efter att ta efter henne, utan bara uppmärksamma det helt ytterligare.
Jag tycker att det är...nästa respektlöst att bara kommentera med någon sort massutskick, enbart i syfte att göra reklam för sin egen blogg. Jag säger inte att man inte vill ge uppmärksamhet till sin egen blogg när man kommenterar hos andra, men man kan ju göra det på ett schysst och bra sätt.
Känns lite ovant att skriva ett så pass seriöst inlägg här, och det är väl gränsfall om det ska in i kategorin läsvärt, men det känndes viktigt att få sagt det.
Jag måste bara skriva av mig lite på ämnet bloggkommentarer.
När jag läser andras bloggar och kommentarer (Och även mina egna, men de är så få och jag har inte blivit så utsatt för det) så märks det tydligt två trender.
En del kommenterar vettigt, med synpunkter, tankar och hjälpande tips, för att nämna några exempel. Och en del kommenerar som om de inte ens läst inlägget. "Haft en bra dag?" "Kolla in mina blogg!" "Jag har frågestund, kika in" osv...
För övrig, Egoina skrev ett bra, liknande inlägg om detta, och jag är inte ute efter att ta efter henne, utan bara uppmärksamma det helt ytterligare.
Jag tycker att det är...nästa respektlöst att bara kommentera med någon sort massutskick, enbart i syfte att göra reklam för sin egen blogg. Jag säger inte att man inte vill ge uppmärksamhet till sin egen blogg när man kommenterar hos andra, men man kan ju göra det på ett schysst och bra sätt.
Känns lite ovant att skriva ett så pass seriöst inlägg här, och det är väl gränsfall om det ska in i kategorin läsvärt, men det känndes viktigt att få sagt det.
Varför bråttom med att växa upp?
Nu tänkte jag skriva ett...lite mer seriöst inlägg. Tankar som har skavt i huvudet ganska länge, och jag nu känner att jag vill förmedla till stora världen.
Jag är femton år, och jag tror inte att jag behöver tala om för er hur utseendefixerade många tjejer i min ålder är. Jag är den enda i min klass som inte sminkar mig, till exempel. Jag vet att många tycker att det är kul, och är intresserade av smink och kläder och så, och det är ju helt okej. Jag har inga problem med det, så länge det inte går över styr.
Vilket det på sina håll har gjort, enligt mig.
Min lillasyster ska börja sexan nu, och i hennes klass är cirka åttio procent av tjejerna helt fixerade vid utseendet. Jag tycker att det är fruktansvärt när elva-tolåringar bara pratar om vilken mascara de använder och vilket märke man ska ha på sina kläder. Några av dem hade tydligen fått smink av sina mammor när de fyllde tolv. Okej, de är i sin fulla rätt att hålla på så, men när de "coola" tjejerna börjar ge sig på de som fortfarande beter sig som de barn de nu faktiskt är, så blir jag arg. Jag fick tillexempel reda på att en av dem hade sagt något i stil med "Har du på dig den tröjan idag också? Två dagar i rad?" till en av min systers kompisar.
Jag tycker det är fel när de "coola" retar de andra för att de leker på rasterna, när de bråkar om att någon har köpt likadana skor som någon annan och tar upp en massa av lärarens tid för att lösa det.
Man blir inte vuxen bara för att man bryr sig onödigt mycket om hur man ser ut, det är bara omoget enligt mig.
Man behöver inte ha så bråttom med att bli vuxen, det blir man fort nog ändå. Passa på att vara barn så länge ni kan, säger jag bara!
Det kändes bra att få ut det där, kommentera gärna med egna synpunkter, håller du med mig? Eller tycker du att jag har helt fel?
Jag är femton år, och jag tror inte att jag behöver tala om för er hur utseendefixerade många tjejer i min ålder är. Jag är den enda i min klass som inte sminkar mig, till exempel. Jag vet att många tycker att det är kul, och är intresserade av smink och kläder och så, och det är ju helt okej. Jag har inga problem med det, så länge det inte går över styr.
Vilket det på sina håll har gjort, enligt mig.
Min lillasyster ska börja sexan nu, och i hennes klass är cirka åttio procent av tjejerna helt fixerade vid utseendet. Jag tycker att det är fruktansvärt när elva-tolåringar bara pratar om vilken mascara de använder och vilket märke man ska ha på sina kläder. Några av dem hade tydligen fått smink av sina mammor när de fyllde tolv. Okej, de är i sin fulla rätt att hålla på så, men när de "coola" tjejerna börjar ge sig på de som fortfarande beter sig som de barn de nu faktiskt är, så blir jag arg. Jag fick tillexempel reda på att en av dem hade sagt något i stil med "Har du på dig den tröjan idag också? Två dagar i rad?" till en av min systers kompisar.
Jag tycker det är fel när de "coola" retar de andra för att de leker på rasterna, när de bråkar om att någon har köpt likadana skor som någon annan och tar upp en massa av lärarens tid för att lösa det.
Man blir inte vuxen bara för att man bryr sig onödigt mycket om hur man ser ut, det är bara omoget enligt mig.
Man behöver inte ha så bråttom med att bli vuxen, det blir man fort nog ändå. Passa på att vara barn så länge ni kan, säger jag bara!
Det kändes bra att få ut det där, kommentera gärna med egna synpunkter, håller du med mig? Eller tycker du att jag har helt fel?
