No offence alla hästar...

Min kompis påpekade just att jag går som en häst. Jaha, det var ju trevligt...
Jag studsar tydligen upp och ner när jag går, vilket hon finner mycket lustigt.
Jag förstår inte riktigt, men visst, det är väl kul att kunna glädja andra. Antar jag.

Nu- tv3 Play!

Hej förresten!

Gymnasiemässa.

Säger bara det. En massa snygga, långa, skolnördiga och intressanta killar som slåss om att få snacka med mig för att övertyga mig om att just deras skola är bäst.

Dessa tre år kommer att bli kanon, jag känner det på mig. Ska bara leta igenom djungeln av skolor och program först, vilket lär ta ett tag.

Hej så länge!

Hinner inte skriva rubrik

Ojdå.

Min halstablettask har helt oprovocerat tömmt sig själv i min väska. När jag stack ner handen efter mina nycklar möttes jag av ett kilo lösa halstabletter som skvalpade runt.
Kul, skitkul. Verkligen.

De var dammiga, aningen blöta och helt oaptitliga. Men om jag har tur kommer jag att ha hunnit glömma bort det tills nästa gång jag behöver dem. Det vore inte helt olikt mig, om vi säger då.

Nu blir det tyst här ett tag, jag ska nämligen till småland över helgen.
Släktträff, alla sju kommer, om vi har tur.

Sen åkte jag och shoppade

Jag lever!

Det gick skitbra, faktiskt. På pappret står det att jag tog alla kontroller.
Det är nästan sant, jag hittade ett par av dem, men sedan stötte jag ihop med några kompisar och med lite hjälp av en fet säkerhetsnål och de andras papper så hade jag snart tagit alla.

Ha. Ha. Snacka om att lura systemet!

Diabetes nästa?

Måste. Ha. Socker.


Tragedin har slagit till i mitt liv- jag hittar inte den mörka chokladen i kylen.

Fakking tisdag.


Imorgon är det orientering i en för eleven okänt område (Jaa, så står det i skolverkets riktlinjer för idrottsbetyg. Ni hör ju själva...)

Detta kan mycket väl vara mitt sista inlägg, farväl.

Borde haft en bild också

Kompis: -Oj då.
Jag: -Vad?
Kompis: -Det ser ut som om du sprungit in i en tegelvägg

Jag blev tyst. För hon hade antagligen rätt.

Förkylning+rinnande näsa+ täppt näsa+sömnbrist+migrän+det onämnbara*= Not so good.


*Jag gör som Egoina och döper om mens till det. Så det så.
Fick jag det sagt också, trevligt, Neily. Trevligt!

Jag lever!

Idag har jag varit ute och orienterat. Tror inte att jag behöver utveckla detta vidare...

Låt mig säga så här:
Jag är förvånad över att jag faktiskt hittade hem igen,
mamma drog en suck av lättnad när hon kom hem och fick se mig,
min gympalärare verkade inte lika glad. Den häxan.

Mitt internet krånglar, och imorgon bär det av till hufvudstaden...

Solong!

Hej igen

Äta, skola, läxor, äta, sova,
Äta, skola, läxor, äta, sova,
Äta, skola, läxor, äta, sova...

Ungefär så ser mitt liv ut just nu, helt crazy. Jag springer runt och jobbar som en jäkla bäver,
men tror ni jag får något gjort?
Nej, precis.

Men på torsdag eftermiddag drar jag till Estocolmo (Nej, jag vet inte hur det stavas),
hoppas jag kan koppla av lite då...


Jo, jag är övertrött

Jag har muffins i ungnen.
Femlingar är det faktiskt.


Note to self: En kladdkaka= 10 muffins. En halv kladdkaka= 5 muffins.
Alltid bra att ha i bakhuvudet.
Haha, fattar ni? BAKhuvudet!

Bilden matchar min design

Jag fick just reda på att märket "Chanel" uttalas Shanéll,
(Eh, alltså typ så, jag har aldrig fattat det här med fonetiskt skrift...)
Jag trodde faktiskt att det uttaldes som det engelska ordet "channel"...

Man lär sig något nytt varje dag...



Get over it, Neily!

Jag tycker om fredagar.

Allt känns liksom lite lättare, till och med att städa i bamba var en lätt match idag.
I korridoren ljuder glada stämmor,
"Nu e de slut på veckan, det är dax för fredagsmyyyyyyyyyys!"
Och, jaa...Man kan möla i sig chips med någorlunda gott samvete.

Jag hade en hemsk dag i skolan idag, så för att peppa upp mig själv lite skrev jag det här.


Sjukt efter

Jag har någon form av läxa i hemkunskap- tror jag.

Det här med att vara sjuk på högstadiet, det funkar bara inte!
Den mödan som det innebär att spring runt och ta reda på vad man missat,
plugga ihjäl sig och ändå ligga långt efter de andra. Det är inte roligt.

Detta kommer jag nog dessvärre att hinna glömma bort tills nästa kolsvarta, svintidiga morgon
då jag med extrem viljestyrka kan frammana lite huvudvärk eller förkylning för att få stanna hemma.
påminn mig, snälla ni!

Joo, just det, hemkunskap.

Var det ja.

Inte True Blood, fy skämms Neily!

Kung Fu Fighting...!

Vad jag borde....

...

* Duscha och tvätta håret. Fett som smör, vetni...
* Göra läxor. Igår fick jag reda på att jag imorgon tydligen ska ha ett miniprov i spanska.
(Det är ett prov, men läraren kallar det läxförhör för att få lägga in det när hon vill utan att förvarna oss)
Jag har även tyskaläxa, men eftersom att jag ska torka i bamba imorn så kan jag
inte gå på den lektonen.
*Packa upp gympaväskan. För att...eh jaa. Jag måste packa upp den helt enkelt.


Vad jag gör...

*Skriver
*Bloggar
*Läser andra bloggar
*Lyssnar på lite fin musik. Jag blev bara jättesugen på att lyssna på den här låten,
jag vet inte vad det är med mig...






Storlek 26/36...

Kollade runt lite på GinaPinas hemsida (Vilket är förknippat med ren livsfara för min plånbok!),
då jag fick syn på följande information i "storleksguiden":




"Våra plagg är anpassade till 172 cm längd".

1. Varför just 172? Varför inte 170? Eller 175?

2. Varför i jösse namn låter de inte storlekarna passa till oss som är lite längre? Själv är jag närmare 180 lång, och att hitta byxor som passar har alltid varit ett problem. Längden 36 finns sällan, och på Gina finns det
bara upp till 34.
Såå få kan vi ju ändå inte vara, vi tjejer över 170?

Dessutom, när man provar större och större storlekar så blir längden sällan längre, bara midjemåttet ändras. Vaddå, tror de att vi är tjocka bara för att vi är långa eller?

Jag blir så irriterad på sådant här, för vi tjejer blir faktiskt längre och längre...
Och får större och större fötter.

Kanske dax att reformera modevärlden lite?

Till Andy

Vill tillägna Andy Armstrong det här inlägget , Billie Joes pappa.
Han dog i lungcanser, när Billie var tio år gammal. Okej, det låter som en blandning av
wikipedia och en skoluppsats, men det jag ville säga var bara...

Vila i Frid, Andy!

Baby Blue

Fyfan vad taskigt.
Jag hatar Apple, jag får i snitt säkert tio reklam-mail i månaden från dem, och de flesta är ju bara att slänga.
Men så, idag hände det som inte får hända.

Nya Ipod nano är här.

Smaka på orden, detta är ljudet av nederlag, mitt tekniska liv är över.
Jag har ju den nya Ipod nanon! Eller jaa- hade. Fram tills idag.
Det enda jag har kunnat småskryta med, det enda som jag varit riktigt stolt över.
Borta.

Dessutom har den nya radio, en funktion jag verkligen saknat på min egna.

Visst är de vackra? Detta är då den nya näst nyaste generationen med små Ipod nanosar.
The blue one is my darling.


Jag skojjar inte

Fan.
Fan, fan, fan!

Jag kom just på att jag ska diska och torka bord i bamba på torsdag.

Skjut mig, jag skojjar inte!

Grattis GD!

Jag fick av förklarliga skäl (aka skolan) inte lov att sitta uppe och titta på VMA i natt, men så fort jag var klar nu imorse så gick jag in och kollade hur det gått för Green Day.

Och inte blev man besviken, inte!
Tre vinster, Best Rock Video, Best Cinematography och Best Direction och dessutom ett kanon uppträdande.

Congrats, guys! <3

För att se deras framträdande med "East Jesus Nowhere" klicka här.

Lägg till mig- annars...!

Jag tänkte på det här med bloglovin.

Hur många har inte fått kommentarer som undrar om man "ska lägga till varandra på bloglovin"?
I tävlingar och liknande saker så ska man som tack lägga till någon på bloglovin...
Har folk helt glömmt bort vad det är till för, eller?

Varför ska man ha en lång lista på prenummerationer på bloggar man inte
ens egentligen tycker om?
Tjänsten är ju till för att hålla ordning på bloggar man verkligen vill hålla koll på.
Jag förstår helt enkelt inte grejen med att lägga till främmande bloggar bara för sakens skull.

Själv har jag noll prenummeranter, men hellre några få som bevakar mig
för att de gillar min blogg,
än hundra stycken som bara lagt till mig för att jag lade till dem...

Jag är döv.

Att inte höra något alls på mitt högra öra har efter fyra dagar närmast blivit ett kroniskt tillstånd. Jag är så fruktansvärt trött och frustrerad på det, för det går aldrig över.
Jag gör allt jag kan, tuggar tuggummi, försöker gapa jättestort, tryckutjämna...
Hjälper det? Nej, naturligtvis inte.

Är det så här jag kommer att leva resten av mitt liv?!
Halvdöv, irriterad och med käkar som gått ur led av allt gapande?

Tanken är deprimerande.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0